Jag har ångest! inget känns bra. Du kommer på morgonen,under den tiden vi är,då känns allt rätt. Du tar hand om mig,jag känner mig älskad för än gångs skull. Jag är lycklig dom timmarna vi är. Men sen.....ringer din telefon. Du ska åka hem. Jag följer med dig,jag ser dig åka i väg i din bil.Genom den upplysta asfalts vägen. Men jag står kvar där,där jag släppte din hand. Men tår fyllda ögon och av hopp av att din bil ska vända,att du ska gå av, komma till mig igen,och inte lämna mig sådär. Känns skit. Men när jag märker att du är borta. Du kommer inte vända. Jag känner att jag vill falla genom jorden. Jag går upp i mitt rum,sitter där ensam,i mitt mörka rum,det ända som lyser upp är lycktorna utanför huset. Jag sitter ensam i min säng,omgiven av lukten av dig,godis,cola allt vi haft för att göra de mysigt, Käns som om du satt där. Fortfarande,men ingen där...Jag börjart gråta,jag vet ju att du inte kommer igen,förän om  flera dagar. Fan, känner jag , hjärtar brister. Fan varför ? det är ju den ända tiden jag får känna mig levande,är det meingen att den stunden man ska få må bra är i sex timmar. På en dag. Tycker alla att det är rätt ?! Jag mår så dåligt utan dig,se på film,föratt driva tiden framåt,men det blir inget filmtittande,blir bara demprimerad av att sitta själv och kolla på film. JAG ÄR ENSAM! , så jävla ensam. Sen dom skildes med,när jag inte träffat min pappa på 3 månader. Herregud,jag är ensam. Inse bara sabina.

Den ända tiden jag inte är ensam är när jag är med dig, men det är för lite tid. Usch jag mår dåligt,jag vill ha någon här NU.

Förlåt för jag skriver sånt här, men visste bara inte vart jag kunde skriva av mig annars.

/ S